Svamp i underlivet (svampinfektion, vaginal candida)

Dr Hjalmarsson
Dr Hjalmarsson

Redaktionen

Share on facebook
Share on twitter
Share on linkedin
Share on email

Svampinfektion i underlivet (vaginal candida)

Synonym: candidavaginit, vaginal candidos

Svampinfektion i underlivet orsakas av en svamp som kallas Candida. Denna svamp är faktiskt en del av människans normala flora och finns i munnen, svalget, tarmarna och vagina. Den orsakar normalt inga problem eftersom svampen finns i ett lågt antal. Det är först när Candida får möjlighet att föröka sig och breda ut sig som den orsakar en besvärlig infektion. I de allra flesta fall är infektioner med Candida ofarliga men i vissa fall, särskilt bland personer med nedsatt immunförsvar, kan infektionen bli allvarlig. Candidavaginit (infektion i underlivet) är nästan alltid ofarligt. För att svampen skall orsaka infektion måste miljön i underlivet ändras på ett sätt som gynnar tillväxt av svampen.

Det finns många orsaker till att miljön ändras och leder till att man får en svampinfektion. En vanlig orsak är att man får behandling med antibiotika. Vanliga antibiotika dödar nämligen många av de bakterier som normalt finns i underlivet och när dessa dött så kan Candida föröka sig snabbt. När man blir gravid så ändras också miljön i underlivet och då är det vanligt att man får svampinfektion.

Symtom på svampinfektion i underlivet (Candidavaginit)

Symtomen på candidavaginit är som följer:

  • Obehagskänsla i underlivet
  • Klåda i underlivet.
  • Smärta i underlivet (smärtan kan kännas brännande).
  • Smärta vid samlag.
  • Smärta eller obehagskänsla vid vattenkastning (när du kissar).
  • Onormala flytningar: vit eller gul grynig ”kesolik” flytning.
  • Sprickor i slemhinnan i vagina (sprickbildning).
  • Rodnad i vagina.
  • Svullnad i vagina.

Riskfaktorer för svampinfektion i underlivet

Vem får vaginal candidiasis?

Vaginal Candida är mycket vanligt och det finns flera kända riskfaktorer. Dessa riskfaktorer medför en ökad risk att drabbas av infektionen. Riskfaktorerna är som följer:

  • Graviditet – Gravida kvinnor har ökad risk för att få svampinfektion i underlivet.
  • Användning av preventivmedel – Personer som använder preventivmedel (t ex på-piller) har ökad risk att drabbas av svampinfektion i underlivet.
  • Diabetes – personer med diabetes (typ 1 diabetes, typ 2 diabetes, graviditetsdiabetes) har ökad risk för svampinfektion i underlivet.
  • Personer med nedsatt (försvagat) immunförsvar.
  • Personer som behandlas med steroider (kortison, kortikosteroider).
  • Personer som behandlas med cellgifter (kemoterapi).
  • Personer som behandlas med antibiotika.

Hur förebyggs svampinfektion i underlivet?

Att bära underkläder av bomull kan minska risken för svampinfektion.

Ät inte antibiotika i onödan.

Om du har diabetes så är blodsockerkontroll (glukoskontroll) viktig för att minska risken för svampinfektion.

Utredning och diagnostik vid misstänkt svampinfektion i underlivet

En läkare, barnmorska och i vissa fall sjuksköterska kan diagnostisera vaginal Candida. Erfarna läkare/barnmorskor kan oftast diagnostisera Candida bara genom en klinisk undersökning av vagina. Det rekommenderas dock att man tar ett prov på en flytning och undersöker på ett våtutstryk (wet smear), där man kan fastställa förekomst av svampen Candida. Ibland krävs att man skickar flytningen på ”svampodling” på laboratorium.

Behandling av svampinfektion i underlivet

Det finns flera läkemedel som kan användas för att behandla svampinfektion med Candida. Det finns läkemedel som används lokalt (vagitorier) i slidan och tabletter som man sväljer. I Sverige är flukonazol det vanligaste läkemedlet och det finns både i tablettform och vagitorier.

Behandlingsrekommendationer (enligt Janusinfo)

Svampinfektion utan symtom behöver inte behandlas. Behandling av symtomfri partner rekommenderas inte.

Behandling av sporadiska infektioner enligt Kloka listan:

  • flukonazol (Flukonazol, Diflucan) 150 mg kapsel som engångsdos
  • klotrimazol (Canesten) vaginaltablett och kräm.

Vid graviditet rekommenderas klotrimazol i första hand.

Vid besvär i vulva (blygdläpparna, venusberget och klitoris):

  • mikonazol + hydrokortison (Cortimyk, Daktacort).

Egenbehandling mer än två gånger på sex månader bör ej ske. Läkarkonsultation rekommenderas för att utesluta andra orsaker.

Vid återkommande candidavaginit det vill säga minst fyra tillfällen på ett år kan långtidsbehandling med tabletter övervägas. Diagnos bör vara säkerställd med odling.

  • Flukonazol 150 mg var tredje dag, totalt tre doser.
  • Flukonazol 150 mg en gång per vecka i sex månader.

Peroral candidabehandling bör kompletteras med oljeregim. Detta innebär att vid tvätt använda olja istället för tvål och vatten till underlivet. Vitt vaselin kan användas efter tvätt. Flukonazol har förknippats med att kunna ge förlängd QT-tid, vilket innebär att preparatet eventuellt kan öka risken för hjärtrytmrubbningar.

Referenser

CDC Center for Disease Control – Vaginal candida infection.

Janusinfo – Diagnostik och behandling av sjukdomar i vulva och vagina

2.8/5 (4 Reviews)

Kontakt

Sektioner

Vad vill du veta?

Mest läst

Våra mest lästa artiklar

Din vardag och livet

Vanligt och viktig för varje person