Nytt

Sköldkörtelcancer (tyreoideacancer): symtom, utredning, behandling och prognos

Allt om sköldkörtelcancer

Sköldkörteln – ett hormonellt organ

Sköldkörtelcancer är en form av cancer som uppstår i sköldkörteln, ett litet organ som sitter vid basen av halsen och producerar hormoner som reglerar kroppens energi och styr metabolism.

Symtom på sköldkörtelcancer inkluderar en knöl eller svullnad i halsen, svårigheter att svälja, heshet, andningssvårigheter, förändringar i rösten, smärta i halsen eller nacken, och trötthet. Det finns även felr symtom som kan bero på cancer i sköldkörteln.

Kort om diagnos

Diagnos av sköldkörtelcancer innebär att ta blodprov för att mäta nivåerna av sköldkörtelhormoner, samt att göra en ultraljudsundersökning eller en datortomografi (CT) för att se om det finns några knutor eller förändringar i sköldkörteln. Om det finns tecken på cancer kan läkaren också ta en vävnadsprovet (biopsi) för att bekräfta diagnosen.

Kort om behandling

Behandling av sköldkörtelcancer beror på hur allvarlig cancer är och vilken typ det är. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar strålbehandling, kirurgi, läkemedelsbehandling och radioaktiv jodterapi.

Strålbehandling används ofta för att minska risken för att cancer ska sprida sig till andra delar av kroppen.

Kirurgi används för att ta bort hela eller delar av sköldkörteln, medan läkemedelsbehandling används för att hjälpa till att reglera hormonnivåer. Radioaktiv jodterapi används för att döda cancerceller.

Förutom medicinsk behandling finns det också olika typer av stöd som kan hjälpa dig att hantera sköldkörtelcancer. Dessa inkluderar stödgrupper, psykosocial stöd och rehabilitering. Stödgrupper kan ge dig chansen att prata med andra som har samma sjukdom och dela erfarenheter och tips om hur man bäst hanterar sjukdomen.

Psykosocial stöd kan hjälpa dig att hantera stress, ångest och depression som kan uppstå under behandlingen. Rehabilitering kan hjälpa dig att återgå till din vanliga aktivitetsnivå efter behandlingen.

Symtom och tecken på sköldkörtelcancer

  1. Halsont: En av de vanligaste symptom på sköldkörtelcancer är halsont. Det kan vara en känsla av att ha en klump i halsen eller en obehaglig känsla som strålar ut från halsen.
  2. Ömhet: Om du har sköldkörtelcancer kan du uppleva ömhet när du tar på eller rör vid området runt sköldkörteln.
  3. Svullnad: Svullnad i halsen, särskilt runt sköldkörteln, är ett tecken på sköldkörtelcancer. Svullnad i blodkärlen (halsvenstas) kan även förekomma
  4. Röstförändringar: Om du har sköldkörtelcancer kan du uppleva förändringar i din röst, såsom heshet eller djupare ton.
  5. Svaghet: Om du har sköldkörtelcancer kan du uppleva allmän svaghet och trötthet.
  6. Viktuppgång eller viktminskning: Om du har sköldkörtelcancer kan det leda till en plötslig viktuppgång eller viktminskning, beroende på hur cancercellerna påverkar sköldkörteln.

Orsaker till sköldkörtelcancer

Sköldkörtelcancer är en allvarlig sjukdom som kan ha många orsaker. Det är viktigt att veta om de olika orsakerna till sköldkörtelcancer, eftersom det kan hjälpa till att förebygga sjukdomen.

Här är några av de vanligaste orsakerna till sköldkörtelcancer:

  1. Genetiska faktorer: Vissa människor har en ökad risk att utveckla sköldkörtelcancer på grund av genetiska faktorer. Om du har en familjehistoria av sköldkörtelcancer, är det viktigt att se din läkare regelbundet för att minska risken att utveckla sjukdomen.
  2. Strålningsexponering: Strålningsexponering, särskilt strålning från kärnvapen, kan öka risken för sköldkörtelcancer. Om du har varit i närheten av en kärnvapenexplosion eller andra typer av strålningsexponering, bör du tala med din läkare om hur du kan skydda dig mot sköldkörtelcancer.
  3. Miljöfaktorer: Miljöfaktorer som luftföroreningar och kemikalier kan också öka risken för sköldkörtelcancer. Det är viktigt att undvika miljöfaktorer som kan leda till sjukdomen.
  4. Kost: En ohälsosam kost kan också öka risken för sköldkörtelcancer. Fokusera på att äta en balanserad kost som innehåller mycket frukt, grönsaker och fullkorn för att minska risken för sjukdomen.

Typer av sköldkörtelcancer

Det finns 4 huvudtyper av sköldkörtelcancer:

  1. Papillär tumör: Den vanligaste typen, står för cirka 8 av 10 fall och drabbar oftast personer under 40 år, särskilt kvinnor
  2. Follikelcancer: Står för upp till 1 av 10 fall och tenderar att påverka medelålders vuxna, särskilt kvinnor
  3. Medullär sköldkörtelcancer: Står för färre än 1 av 10 fall, till skillnad från de andra typerna kan det finnas en ärftlig komponent hos denna tumör
  4. Anaplastiskt sköldkörtelcancer: Den sällsynta och allvarligaste typen som står för cirka 1 av 50 fall och drabbar oftast personer över åldern av 60

Hur sköldkörtelcancer diagnostiseras

Fysisk undersökning

Diagnos av sköldkörtelcancer är viktig för att identifiera och behandla det tidigt. Diagnos av sköldkörtelcancer börjar med en fysisk undersökning som utförs av en läkare. Läkaren kommer att undersöka halsen för att se om det finns några knölar eller andra tecken på cancer.

Blodprover

För att påbörja undersökning så genomförs blodprov för att mäta följande hormoner:

  • TSH
  • T3
  • T4
  • Calcitonin
  • Kalcium
  • I vissa fall kan man mäta nivåerna av antikroppar mot sköldkörteln

Ultraljudsundersökning

Om läkaren misstänker att det finns cancer, kommer de att ordinera ytterligare tester för att bekräfta diagnosen. En av de vanligaste testerna som används för att diagnostisera sköldkörtelcancer är en ultraljudsundersökning. Denna test använder ljudvågor för att skapa bilder av sköldkörteln och dess omgivande vävnader. Bilderna kan sedan analyseras för att se om det finns några knölar eller andra tecken på cancer.

Vävnadsprov

En annan test som används för att diagnostisera sköldkörtelcancer är en biopsi. Under denna procedur tar läkaren ett litet prov från sköldkörteln och undersöker det under ett mikroskop. Om cancerceller finns närvarande, kan detta bekräfta diagnosen.

Datortomografi eller magnetkameraundersökning

Om läkaren misstänker att sköldkörtelcancer har spridit sig till andra delar av kroppen, kan ytterligare tester vara nödvändiga. Dessa tester kan inkludera röntgenbilder, datortomografi (CT) eller magnetisk resonansavbildning (MRI).

Dessa tester kan hjälpa till att bestämma om cancer har spridit sig till andra delar av kroppen och vilka behandlingsalternativ som är bäst lämpade för patienten. Magnetkameraundersökning ingår dock inte i rutinvård men kan genomföras inför operation av tyroideacancer.

Hur sköldkörtelcancer behandlas

Behandlingarna för sköldkörtelcancer varierar beroende på vilken typ av cancer, storleken och hur mycket det har spridit sig. Läkare kan även ordinera behandling med höga doser sköldkörtelhormon för att minska utsöndringen av hormonet TSH från ett område i hjärnan som heter hypofysen. På så vis minskar man den vävnadsstimulerande effekten som TSH har och förbättrar prognosen i samband med kirurgi.

Operation

Kirurgi är den vanligaste behandlingen för sköldkörtelcancer. Kirurgi innebär att hela eller delar av sköldkörteln tas bort. Om det finns tecken på att cancer har spridit sig till andra delar av kroppen, kan ytterligare kirurgi behövas för att ta bort de berörda områdena.

Inför operation genomförs en undersökning av svalget hos läkare som specialiserar sig på öron-näsa-och halssjukdomar. Undersökningen kallas för laryngoskopi.

Strålbehandling

Strålbehandling används ibland efter kirurgi för att förhindra att cancerceller sprids till andra delar av kroppen. Strålbehandling använder strålar för att döda cancerceller och kan ges både inomhus och utomhus.

Cellgifter

Kemoterapi är en annan behandlingsmetod som används för sköldkörtelcancer. Kemoterapi använder läkemedel för att döda cancerceller och kan ges som en injektion eller som en tablett. Kemoterapi kan också användas för att minska risken för att cancer ska sprida sig till andra delar av kroppen.

Unik behandlingsmetod

Radiojodterapi är en annan behandlingsmetod som används för sköldkörtelcancer. Radiojodterapi använder radioaktiva joner för att döda cancerceller och kan ges som en injektion eller som en tablett. Radiojodterapi är särskilt effektiv mot vissa typer av sköldkörtelcancer.

En läkare kan rekommendera en kombination av olika behandlingar beroende på patientens unika situation. Behandlingarna kan ha biverkningar, så det är viktigt att diskutera alla risker med sin läkare innan man bestämmer sig för vilken behandling man vill ha.

Det är också viktigt att ta hand om sig själv under behandlingen genom att få tillräckligt med sömn, motion och näring.

Kan sköldkörtelcancer förebyggas?

Det finns ingen specifik metod för att förebygga sköldkörtelcancer, men det finns vissa saker du kan göra för att minska din risk:

  1. Genomför en undersökning av sköldkörteln vid regelbundna medicinska undersökningar. Många människor med sköldkörtelcancer har ingen synlig tumör eller känner av några symtom, så det är viktigt att få undersökningen för att upptäcka eventuella problem i ett tidigt skede.
  2. Ät en hälsosam kost: En kost som är rik på grönsaker, frukt, fullkornsprodukter och magert kött kan hjälpa till att minska risken för sköldkörtelcancer.
  3. Rök inte: Rökning ökar risken för sköldkörtelcancer och många andra cancerformer.
  4. Skydda dig från strålning: Strålning, såsom den som används vid röntgenundersökningar, kan öka risken för sköldkörtelcancer. Skydda dig genom att använda skyddande kläder och utrustning vid exponering för strålning.
  5. Undvik att utsätta dig för gifter:Vissa gifter, såsom kvicksilver och PCB, kan öka risken för sköldkörtelcancer. Försök att undvika att komma i kontakt med sådana gifter så mycket som möjligt.

Komplikationer till sköldkörtelcancer

Spridd cancersjukdom

Komplikationer till sköldkörtelcancer inkluderar metastaser, det vill säga spridning av cancerceller till andra delar av kroppen. Metastaser kan orsaka allvarliga problem, inklusive andningssvårigheter, smärta och förvärrade symtom på sköldkörtelcancer. Metastaser kan också leda till att sköldkörteln måste tas bort helt eller delvis.

Blod- och benmärgscancer (lymfom)

En annan allvarlig komplikation till sköldkörtelcancer är lymfom, en form av cancer som utvecklas i lymfsystemet. Lymfom kan orsaka svullnad i halsen, andningssvårigheter och andra symtom som liknar de som orsakas av sköldkörtelcancer. Lymfom kan också leda till att lymfknutor måste tas bort för att förhindra att cancerceller sprids till andra delar av kroppen.

Brist på sköldkörtelhormoner (hypotyreos)

En annan komplikation till sköldkörtelcancer är hypotyroidism, en sjukdom som orsakar att sköldkörteln inte producerar tillräckligt med hormoner. Hypothyroidism kan leda till trötthet, viktuppgång, depression och andra symtom som kan förvärras om det inte behandlas.

Prognosen vid sköldkörtelcancer

Prognosen för sköldkörtelcancer beror på flera olika faktorer, inklusive typen av cancer, storleken på tumören, om den har spridit sig till andra delar av kroppen och patientens allmänna hälsa. I de flesta fall kan sköldkörtelcancer behandlas framgångsrikt med kirurgi, strålbehandling och läkemedelsbehandling.

Kirurgi är den vanligaste behandlingen för sköldkörtelcancer och innebär att hela eller delar av sköldkörteln tas bort. Strålbehandling används ofta efter operationen för att förhindra att cancerceller sprids till andra delar av kroppen. Läkemedelsbehandling kan också användas för att hjälpa till att bekämpa cancerceller som inte kan tas bort med kirurgi eller strålbehandling.

Prognosen för sköldkörtelcancer är generellt god, särskilt om cancer upptäcks tidigt och behandlas effektivt. Om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen kan prognosen vara mer osäker, men det finns fortfarande många behandlingsalternativ som kan hjälpa till att begränsa spridningen av cancerceller.

Det är viktigt att veta att prognosen för sköldkörtelcancer varierar från person till person och att det finns många olika behandlingsalternativ som kan hjälpa till att begränsa spridningen av cancerceller. Det är därför viktigt att diskutera vilka behandlingsalternativ som är bäst lämpade för dig med din läkare.

Statistik för sköldkörtelcancer

Omkring 9 av 10 personer lever 5 år efter en diagnos av sköldkörtelcancer. Många av dessa botas och kommer att ha en normal livslängd. Men utsikterna varierar beroende på vilken typ av sköldkörtelcancer och hur tidigt det diagnostiserades. För närvarande är utsikterna:

  • mer än 9 av 10 personer med papillär tumör lever minst 5 år efter diagnos
  • mer än 9 av 10 personer med follikelcancer lever minst 5 år efter diagnos
  • mer än 7 av 10 män och cirka 9 av 10 kvinnor med medullär sköldkörtelcancer lever minst 5 år efter diagnos
  • cirka 1 av 10 personer med anaplastisk sköldkörtelcancer lever minst 5 år efter diagnos

Upp till 1 av 4 personer som behandlas för sköldkörtelcancer diagnostiseras senare med cancer i en annan del av kroppen, såsom lungor eller ben, men cancer kan ofta behandlas igen om detta händer.

Differentialdiagnoser till sköldkörtelcancer

Differentialdiagnoser är de olika diagnoser som ska övervägas när man försöker fastställa orsaken till en persons symtom. Det kan vara svårt att ställa en exakt diagnos och ibland kan det krävas flera tester för att fastställa den verkliga orsaken.

Differentialdiagnoser kan inkludera följande:

  • Godartad tumör
  • Cysta (vätskefylld blåsa)
  • En annan cancer som spridit sig till sköldkörteln (metastas)
  • En inflammatorisk förändring

Sköldkörtelcancer är en form av cancer som uppstår i sköldkörteln, som är ett organ som finns i halsen och producerar hormoner som reglerar kroppens metabolism. Symtom på sköldkörtelcancer inkluderar halsont, svullnad i halsen, heshet, andfåddhet och smärta när man sväljer.

Differentialdiagnoser till sköldkörtelcancer inkluderar andra typer av cancer som godartade tumörer som adenom och hyperplasi. Andra differentialdiagnoser inkluderar inflammatoriska sjukdomar som Hashimotos tyreoidit, Graves sjukdom och subakut tyreoidit. Dessa sjukdomar kan alla leda till symtom som liknar de som orsakas av sköldkörtelcancer.

För att bestämma vilken typ av sjukdom som orsakar symtomen måste läkaren utföra en serie tester, inklusive blodprov, ultraljud och röntgenundersökningar. Ibland kan det också krävas en biopsi för att bekräfta diagnosen.

Innehåll