Denna sida är granskad av en specialistläkare. Var noggrann med hälsoinformation som du hittar online eftersom informationen kan vara felaktig eller sakna viktig fakta. På Medliv får du veta vilket innehåll som granskats av en specialistläkare.
Allt om skelning
Skelning är en av de vanligaste ögonsjukdomarna idag och vi vet rätt lite om de bakomliggande orsakerna till skelning. Det finns en övergående variant av skelning hos barn som kallas för infantil esotropi som uppkommer före barnet nått 6 månaders ålder och är förenat med påverkad synutveckling. det finns studier som menar att skelning har en genetisk komponent.
Skelning eller strabism som det heter på medicinskt språk. innebär antingen att synaxlarna inte är helt parallella antingen i horisontalled eller vertikalled. I vissa fall kan skelningen påverkar synaxlarna horisontellt och vertikalt.
En komitant (tropi, manifest) skelning är att en individ skelar ständigt, medan en icke-komitant (latent, dold skelning) varierar med blickriktningen och andra faktorer. De icke-komitanta skelningarna beror oftast på skador i nerver eller muskler som påverkar följande medicinska områden (abducenspares, okulomotoriuspares och troklearispares).
Skelning kan delas in 4 kategorier med fori (dold skelning), den syns inte för att den kompenseras av muskler som korrigerar ögat. Dekompenserad fori är en dold skelning men där musklerna inte klarar att konstant korrigera för skelningen. Tropi är en konstant skelning och intermittent tropi innebär att individen lider av en både dekompenserad fori och mer konstant tropi.
Det finns behandlingar som kan kompenseras för skelningen, bland annat övningar som tränar ögonmuskler, linser i glasögon, botoxinjektion.
Symtom och utredning
Utredningen skall ske hos en barnögonläkare som frågar om olika uppgifter såsom ärftlighet för tillståndet. Om de sett tidigare tecken på skelning under barnets uppväxt, eller andra symtom under barnaåren.
Ögonläkaren genomför följande undersökningar för att fastställa diagnosen:
- Cover test och prisma cover test
- Undersökning av skelningens storlek
- Binokularitetstest
- Motilitetsundersökning – dvs undersöker rörligheten på ögonen
- Visusundersökning – en undersökning som undersöker hur bra synförmågan är
- Refraktion med cyklogyldroppar alt K- eller B-droppar
- Allmän läkarundersökning
- Ögonbottenundersökning
Diagnostisering av skelning börjar vanligtvis med en grundlig ögonundersökning. Läkaren kommer att titta på ögonen för att se om de riktar sig mot samma punkt. De kommer också att mäta hur mycket skelning som finns, och om det finns några andra tecken på synproblem.
Efter diagnos kan läkaren ordinera olika behandlingar beroende på svårighetsgraden av skelningen. I vissa fall kan glasögon eller linser hjälpa till att korrigera skelningen, medan i andra fall kan operationer vara nödvändiga.
Oavsett vilken typ av behandling som ordineras, är det viktigt att patienten regelbundet gör uppföljande besök hos sin läkare för att säkerställa att behandlingen fungerar som den ska. Fortsatt övervakning är också nödvändig för att säkerställa att skelning inte blir värre.
Orsaker till skelning
Skelning är ett vanligt fenomen som drabbar många människor. Det innebär att ögonen inte riktigt ser samma sak, vilket leder till att personen har svårt att fokusera på objekt som ligger långt bort. Orsakerna till skelning kan variera, men de vanligaste är:
- Genetiska faktorer: Skelning kan ibland vara en ärftlig sjukdom som ärvs från föräldrar till barn. Om en av dina föräldrar har skelning, är det större risk att du också kommer att utveckla det.
- Muskelsvaghet: Ibland kan skelning orsakas av muskelsvaghet i ögonmusklerna. Detta kan bero på skador eller sjukdomar som påverkar musklerna runt ögonen.
- Skador: Om du har haft en skada i ansiktet eller huvudet, kan detta leda till skelning. Skador kan också orsaka muskelsvaghet runt ögonen, vilket också kan leda till skelning.
- Strabismus: Strabismus är en sjukdom som orsakar skelning och uppstår när ögonmusklerna inte fungerar som de ska. Det finns olika typer av strabismus, inklusive konvergent och divergent strabismus.
- Refraktionsfel: Refraktionsfel är ett annat vanligt problem som kan leda till skelning. Detta beror på att ljus inte fokuseras korrekt när det träffar ögat, vilket gör att bilden som visas på näthinnan blir suddig och oskarp.
- Ögonsjukdomar: Vissa ögonsjukdomar, såsom grön starr eller glaukom, kan också leda till skelning. Dessa sjukdomar orsakar ofta förändringar i formen på ögat, vilket gör att ljus inte reflekteras korrekt och leder till skelning.
Om du misstänker att du eller någon annan har skelning bör du kontakta en optiker eller synspecialist för att få en diagnos och behandling. Det finns olika typer av behandlingar som kan hjälpa dig att korrigera din skelning, inklusive glasögon, linser och kirurgi.
Hur behandlas skelning
Glasögon, kontaktlinser och laserbehandling
Det finns många olika metoder för att behandla skelning. Den vanligaste behandlingen är glasögon eller kontaktlinser, som korrigerar styrkan i ögonen så att bilder kan fokuseras korrekt. Om det inte räcker för att korrigera skelningen, kan läkare också använda laserbehandling eller operation för att justera ögonmusklerna.
Prismatiska glasögon
En annan behandlingsmetod för skelning är prismatiska glasögon. Dessa glasögon har prismor som hjälper till att bryta ljuset så att det når ögat på rätt sätt. Prismatiska glasögon kan vara effektiva för att minska symtom som dubbelseende eller svårigheter med att läsa.
Övningar och träning är också en viktig del av behandlingen av skelning. Övningar som innebär att man tittar från sidan till sidan, upp och ner, eller skiftar blick mellan två objekt kan hjälpa till att stärka ögonmusklerna och minska symtomen på skelning.
För de flesta personer med skelning kan en kombination av glasögon, prismatiska glasögon, laserbehandling eller operation, samt regelbunden träning hjälpa till att minska symtomen. Det finns dock inget botemedel mot skelning, så det är viktigt att ta hand om dina ögon genom att se en optiker regelbundet och genomföra rekommenderade träningsprogram.
Komplikationer till skelning
Amblyopi
En av de vanligaste komplikationerna till skelning är amblyopi, som även kallas ”slött öga”. Amblyopi innebär att den drabbade personens syn i ett eller båda ögonen blir svagare än normal. Detta beror på att ögat inte tränas tillräckligt, vilket gör att det inte utvecklas ordentligt. Amblyopi kan leda till permanent synförlust om det inte behandlas i tid.
Strabismus
En annan komplikation till skelning är strabismus, som även kallas ”skiftande ögon”. Strabismus innebär att personens ögon inte riktar sig mot samma punkt samtidigt, vilket gör att personen ser dubbelt eller suddigt. Strabismus kan leda till psykiska problem hos den drabbade, eftersom det kan skapa en känsla av osäkerhet och rädsla.
Astigmatism
En tredje komplikation till skelning är astigmatism, som innebär att hornhinnan i ögat har en ojämn form. Detta gör att ljusstrålar inte fokuseras riktigt på näthinnan, vilket leder till suddig syn. Astigmatism kan leda till yrsel och huvudvärk om det inte behandlas i tid.
Skelning kan ha många olika komplikationer, men det finns behandlingar som kan hjälpa till att förbättra synen och minska risken för synförlust. Det viktigaste är att uppsöka professionell hjälp så snart som möjligt om man misstänker att man har skelning eller någon av dess komplikationer.
Prognosen vid skelning
Medfödd skelning
Medfödd skelning är vanligast hos barn och är ofta resultatet av en genetisk mutation. I de flesta fall är det godartat och kräver ingen behandling. Om det inte är allvarligt, kan det försvinna helt när barnet växer upp. Men om det är allvarligt, kan kirurgi krävas för att justera ögats storlek.
Förvärvad skelning
Förvärvad skelning kan ha många olika orsaker, inklusive skador, infektioner, medicinska tillstånd eller åldrande. Behandlingen för förvärvad skelning beror på orsaken och graden av skelning. Ibland kan läkemedel eller kirurgi krävas, men i andra fall kan bara observation räcka.
Oavsett orsaken till skelning, är det viktigt att söka läkarvård så snart som möjligt. Om det inte behandlas kan det leda till synproblem och andra problem som kan påverka livskvaliteten.
Prognosen för skelning beror på orsaken och graden av skelning. I de flesta fall är prognosen gynnsam om det behandlas tidigt och effektivt. Om det inte behandlas kan det leda till synproblem och andra problem som kan påverka livskvaliteten.
Differentialdiagnoser till skelning
Differentialdiagnoser är de olika diagnoser som måste uteslutas för att ställa en korrekt diagnos av skelning. Det finns flera olika differentialdiagnoser som kan användas för att identifiera skelning. Dessa inkluderar: astigmatism, hyperopi, myopi, strabismus, närsynthet och amblyopi.
- Astigmatism är en ojämnhet i hornhinnan som orsakar att ljus inte fokuseras på samma punkt på näthinnan. Symptom inkluderar dubbelseende, svårigheter att fokusera och trötthet i ögonen.
- Hyperopi är en form av närsynthet där personen har svårt att se objekt som är nära. Symtom inkluderar dubbelseende, svårigheter att fokusera och trötthet i ögonen.
- Myopi är en form av närsynthet där personen har svårt att se objekt som är långt borta. Symtom inkluderar dubbelseende, svårigheter att fokusera och trötthet i ögonen.
- Strabismus är en missriktning av ett eller båda ögonen. Det kan leda till dubbelseende, svårigheter att fokusera och andra problem med synen.
- Närsynthet är en form av synnedsättning där personen har svårt att se objekt som är långt borta. Symtom inkluderar dubbelseende, svårigheter att fokusera och trötthet i ögonen.
- Amblyopi är en form av synnedsättning där personen har svårt att se objekt som är nära eller långt borta. Symtom inkluderar dubbelseende, svårigheter att fokusera och trötthet i ögonen.
Differentialdiagnoser till skelning hjälper till att ställa rätt diagnos och ge den bästa behandlingen för patienter med skelning. Genom att utesluta andra möjliga diagnoser kan läkare fastställa om skelning orsakar patientens symtom eller inte. Det hjälper dem också att bestämma vilken typ av behandling som ska användas för att lindra patientens symtom.
