Medvetandesänkning (sänkt medvetande)

Medvetandesänkning är ett tillstånd som kan uppstå av flera orsaker. Vakenhet beskrivs ofta som individens förmåga att hålla ögonen öppna och om grundläggande reflexer såsom hosta, sväljningsförmåga och andning är bevarade. Medvetenhet är förknippad med mer komplexa tankeprocesser och är svårare att bedöma. I dagsläget bygger den medicinska bedömningen av medvetenheten på att fysiska reaktioner upptäcks under en undersökning.

Allvarliga störningar i medvetenhet inkluderar:

• Koma
• Vegetativt tillstånd innebär att personen klarar av att äta, sova och andra grundläggande funktioner men saknar mänskligt intellektuellt och känslomässigt liv
• Minimalt medvetet tillstånd

Koma

Koma beskrivs i medicinsk litteratur som en djup medvetslöshet då hjärnans kontroll och flera neurologiska funktioner är mer eller mindre utslagna. En person befinner sig i koma när den inte uppvisar några tecken på att vara vaken och inga tecken på att vara medveten. Det är inte möjligt att väcka en person i koma, och naturliga funktioner som urinavgång och hunger registreras inte av hjärnan. En person i koma ligger med slutna ögon och svarar inte på sin omgivning, röster eller smärta. Sjukvårdspersonal mäter däremot individen grad av koma genom undersöka smärtreaktioner och hur personen reagerar på ljus eller ljud. En koma varar vanligtvis i mindre än 2 till 4 veckor, under vilken tid en person kan vakna eller utvecklas till ett vegetativt tillstånd eller minimalt medvetet tillstånd.

Vegetativt tillstånd

Ett vegetativt tillstånd är när en person är vaken men visar inga tecken på medvetenhet. Vegetativt tillstånd beskrivs av sjukvårdspersonal som avsaknad av intellektuella- och känslomässiga tankar. Vegetativa tillstånd förekommer hos personer med senil demens eller svåra psykiatriska sjukdomer såsom avancerad schizofreni. En person i ett vegetativt tillstånd visar inga meningsfulla svar, som att följa ett objekt med ögonen eller svara på röster. De visar också inga tecken på att uppleva känslor.

En person i ett vegetativt tillstånd kan:

• Öppna ögonen
• Vakna upp och somna med jämna mellanrum
• Har grundläggande reflexer (som att blinka när de är skrämda av ett högt ljud eller dra tillbaka sin hand när den pressas hårt)

Om en person är i ett vegetativt tillstånd under lång tid, kan det anses vara:

• Ett fortsatt vegetativt tillstånd innebär att individen befunnit sig i ett vegetativt tillstånd längre än 4 veckor
• Ett permanent vegetativt tillstånd definieras som mer än 6 månader om det orsakas av en icke-traumatisk hjärnskada, eller mer än 12 månader om den orsakas av en traumatisk hjärnskada

Om en person diagnostiseras som i ett permanent vegetativt tillstånd, är återhämtningen väldigt osannolikt men inte omöjligt.

Minimalt medvetet tillstånd

En person som visar tydlig men minimal eller inkonsekvent medvetenhet anses befinna sig i ett minimalt medvetet tillstånd. Dessa individer kan ha perioder där de kan kommunicera eller svarar på kommandon, som att flytta ett finger när de tillfrågas. Det är inte ovanligt att personer som tidigare befunnit sig i koma eller vegetativt tillstånd kan förbättras och hamna i ett minimalt medvetet tillstånd. I vissa fall är ett minimalt medvetet tillstånd en del av återhämtning, men i andra fall är det permanent.

Vad är orsaken till medvetandesänkning?

Medvetandestörningar kan uppstå om de delar av hjärnan som är involverade i medvetandet skadas.

Hjärnskador kan delas in i:

• Traumatisk hjärnskada – resultatet av en allvarlig huvudskada, exempelvis en skada som uppstått under en bilolycka eller ett fall från en stor höjd
• Icke-traumatisk hjärnskada – där skadan på hjärnan är orsakad av ett hälsotillstånd, såsom en stroke
• Progressiv hjärnskada – där hjärnan gradvis skadas över tid (till exempel på grund av Alzheimers sjukdom)

Hur diagnostiserar man medvetandesänkning?

En störning av medvetandet kommer endast att bekräftas efter omfattande undersökningar för att bestämma personens nivå av vakenhet och medvetenhet, samt för att avgöra vad som orsakat medvetandesänkning.

Dessa undersökningar måste utföras av någon som har erfarenhet av störningar i medvetandet, även om synpunkter från andra vårdpersonal och familjemedlemmar också bör beaktas. I Sverige används en internationell skala för bedömning av medvetandegrad som heter Glasgow Coma Scale. Den här skalan används i vetenskapliga publikationer och består av ett poängsystem som baseras på tre områden: 1. ögonmotorik, 2. talsvårigheter och 3. förmågan att röra på armar och ben. För vissa tillstånd av nedsatt medvetande, såsom vegetativt tillstånd och minimalt medvetet tillstånd, finns det rekommenderade kriterier för att bekräfta en diagnos.

I flera fall undersöker man även patienterna med blodprover, ryggmärgsvätska och olika röntgenundersökningar för att avgöra den bakomliggande orsaken till medvetandesänkning.

Behandling och vård

Behandling kan inte säkerställa återhämtning från ett tillstånd av nedsatt medvetande. Istället används stödjande behandling för att ge den bästa chansen till naturlig återhämtning.

Detta kan innebära:

• Att ge näring till personen genom ett matningsrör
• Se till att personen flyttas regelbundet så att de inte utvecklar trycksår
• Försiktigt aktiverar leder och armar för att förhindra att dessa förstelnar.
• Hålla huden ren
• Hantera deras naturliga funktioner (flera av dessa behöver urinkateter som är ett rör med förbindelse till urinblåsan, vilket gör det möjligt att tömma urinblåsan när som helst)
• Sköta om tänder och munhygienen
• Erbjuda möjligheter till perioder av meningsfulla aktiviteter, exempelvis att lyssna på musik eller titta på tv, att visa bilder eller höra familjemedlemmar prata

Sensorisk stimulering

I vissa fall kan en behandling som kallas sensorisk stimulering användas i ett försök att öka responsen och “väcka” hjärnan. Detta innebär att stimulera de viktigaste sinnena, såsom syn, hörsel och lukt. Det utförs vanligtvis av en utbildad specialist, men familjemedlemmar uppmuntras ofta att vara inblandade.

Några exempel på sensorisk stimulering är:

• Visuell – visa bilder av vänner och familj, eller en favoritfilm
• Hörsel – prata eller spela en favoritsång
• Lukt – placera blommor i rummet eller spruta favorit parfymen
• Beröring – hålla handen, beröra personens hud med olika tyger

Det är inte helt klart hur effektiv sensorisk stimulering är, men det anses vara värt ett försök eftersom dessa behandlingsmetoder är helt ofarliga och ger familjemedlemmar en anledning till att ta hand om sina anhöriga.

Återhämtning

Det är omöjligt att förutsäga chanserna för någon i ett tillstånd med nedsatt medvetande förbättras.

Det beror till stor del på:

• Typen av hjärnskada
• Hur allvarlig skadan är
• Personens ålder
• Hur länge de befunnit sig i sitt tillstånd

Vissa människor förbättras gradvis, medan andra stannar i ett tillstånd med nedsatt medvetande i flera år. Många människor återfår aldrig fullt medvetande. Det finns bara enstaka fall av människor som återfår fullt medvetandet efter flera år. De få personer som återfår medvetandet efter denna tid har ofta allvarliga funktionshinder.

Locked-in syndrom

Locked-in syndrom har liknande egenskaper som medvetandesänkning, men de bakomliggande orsakerna till medvetandesänkning och locked-insyndrom skiljer sig och behandlas även annorlunda. En person med inlåst syndrom är både vaken och medveten, men helt förlamad och oförmögen att tala. De kan oftast röra sina ögon och kan ibland kommunicera genom att blinka.