Vad är IBS?

Irritabelt tarmsyndrom eller irritable bowel syndrome som det heter på engelska (IBS) kallades förr i tiden för spastisk tarm eller nervös tjocktarm (kolon). IBS är en funktionell sjukdom i mag-tarmkanalen som kännetecknas av en grupp symtom som uppstår tillsammans och inkluderar buksmärtor, uppblåsthet samt diarré eller förstoppning. Vissa patienter har blandade tarmrörelser och upplever båda diarré samt förstoppning. Den första beskrivningen av IBS var 1820. Idag finns inga tecken till att IBS orsakar förändringar eller skador i tarmen.

Funktionell störning i mag-tarmkanalen innebär att interaktionen mellan tarm och hjärna leder till besvär och symtom. Dessa förändringar kan göra din tarm känsligare för olika ämnen och stimuli som gör att musklerna runt tarmarna drar ihop sig.

Dessa symtom uppträder under lång tid, vanligtvis år och det finns fyra huvudtyper som beror på förekomsten av diarré och förstoppning. IBS påverkar livskvaliteten negativt och kan resultera i problem med skolgång och arbete. Utöver detta upplever en stor andel av alla individer med IBS av ångest, egentlig depression, stress eller kronisk trötthetssyndrom. Personer med IBS utvecklar inte någon näringsbrist.

Orsakerna till IBS är inte klarlagda. Hypoteser inkluderar kombinationer av problem med hjärnans koppling till mag-tarmkanalen, störningar i tarmrörlighet (peristaltik), smärtkänslighet, infektioner eller överväxt av bakterier i mag-tarmkanalen, känslighet för olika livsmedelsprodukter, rubbningar i molekyler och ämnen som styr nervsystemet (neurotransmittorer), ärftlighet och stress.

Alarmerande symtom inkluderar viktminskning, blod i avföringen, familjehistorik av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) eller debut av symtom efter 50 års ålder. Tillståndet kan inte botas men behandling kan förbättra symtomen avsevärt. Andra sjukdomar som kan förväxlas med IBS inkluderar celiaki, mikroskopisk kolit (inflammation i tjocktarmen), inflammatorisk tarmsjukdom (ulcerös kolit och Chron’s sjukdom), dåligt upptag av gallsyra och tjocktarmscancer.

Ungefär 10-15% av befolkningen är drabbade av IBS. Förekomsten av IBS varierar från land till land men i västvärlden är den genomsnittliga förekomsten av IBS ungefär 11%. Det är vanligare i Sydamerika och mindre vanligt i Sydostasien. Kvinnor är mer drabbade än män och sjukdomen debuterar vanligtvis före 45 års ålder. Sjukdomen påverkar inte din förväntade livslängd och leder inte till andra sjukdomar.

Symtom

Läkare och forskare kategoriserar IBS baserat på vilken typ av symtom du har. Din typ av IBS kan påverka din behandling och vissa läkemedel fungerar bara för vissa typer av IBS.

Ofta har personer med IBS normala tarmrörelser vissa dagar och onormala andra dagar. Vilken typ av IBS du har beror på de onormala tarmrörelserna som du upplever:

Det finns inga symtom, kliniska fynd eller laboratorieprover som kan användas för att med säkerhet fastställa diagnosen IBS. Diagnosen ställs genom att samtala med patient och höra om dennes besvär uppfyller olika kriterier och att orsaken till andra besvär uteslutits.

Kriterier för IBS:

Återkommande besvär med buksmärta under minst 1 dag per vecka senaste 3 månader och att symtomen debuterade för minst 6 månader sedan. Utöver detta behöver individen uppvisa minst två av följande tre kriterier för att diagnostisera IBS. Många patienter har omväxlande diarré och förstoppning medan andra kan ha huvudsakligen besvär med diarré. 

1. samtidigt besvär med tarmtömning
2. förändrad avföringsfrekvens
3. förändrad avföringskonsistens

Det finns fyra subgrupper av IBS:

1. IBS som domineras av förstoppning (IBS-C)
2. IBS som domineras av diarré (IBS-D)
3. IBS med blandade tarmvanor (IBS-M)
4. Avvikande avföringsmönster som inte klassificeras som någon av grupperna ovan (IBS-D)

Andra vanliga symtom inkluderar magvärk, uppblåst mage och gaser i tarmen. Det finns tre typer av IBS som är baserade på olika mönster av dina tarmrörelser och ibland är det viktigt för läkaren att veta vilka typ av IBS som du lider av för att kunna förskriva vissa läkemedel som hjälper. En stor andel av alla individer med IBS har normala tarmrörelser majoriteten av tiden och medan en liten andel upplever mer regelbundna besvär.

Riskfaktorer

Enligt forskning är kvinnor upp till två gånger mer benägna än män att utveckla IBS. Personer yngre än 50 år är dessutom mer benägna att utveckla tillståndet. Förmodligen är IBS ett tillstånd som hade utvecklats under tonåren och ungdomen om individen har en ökad benägenhet för att utveckla den här sortens funktionella sjukdomar i mag-tarmkanalen.

• Kvinnor har högre risk
• Yngre än 50 år
• Familjehistorik med IBS
• Stressiga eller svåra livshändelser
• Allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen

Diagnos

De flesta individer med IBS kan hanteras inom primärvården av allmänläkare. Den svåraste delen av diagnostiken är att utesluta andra allvarliga orsaker till patientens symtom. Ju längre individen har haft sina symtom desto mindre omfattande bör utredningen vara.

Uteslut att individen gått ner i vikt eller upplevt blödning i mag-tarmkanalen. Symtom från blödningar i matsmältningssystemet varierar beroende på lokalisation av blödningskällan. Om blödningen börjar högt upp i tarmarna eller magsäcken så blir avföringen svar och illaluktande. Vid blödningar som ligger relativt nära ändtarmen så blir inte avföringen lika mörk och i vissa fall är det även möjligt att se färskt blod.

Patienter med misstänkt IBS bör undersökas av rektoskopi, ett instrument som förs in i ändan (15-20 cm). Vissa laboratorieprover med inriktning på blödning och inflammation behöver kontrolleras såsom CRP, Hb, LPK, albumin och F-Hb. Hos individer som är äldre än 40 år bör man överväga koloskopi istället för rektoskopi, dvs att man undersöker tjocktarmen (kolon) med kamera.

Behandling

Det saknas för närvarande effektiva medicinska behandlingar mot IBS. Information och utbildning om kostfaktorer och andra faktorer som utlöser symtomen är viktiga och utgör grunden i behandlingen. Det är vanligt att individer med IBS upplever symtom efter intag av vissa livsmedelsprodukter och genom att undvika födoämnen som försämrar besvären så kan man lindra sjukdomen.

Ät mer fiber – gör avföringen mer mjuk och enklare att passera tarmarna och leder till mindre gaser. Fokusera i första hand på lösliga fibrer (ex bönor, frukt och havreprodukter)

Undvik gluten

Öka din fysiska aktivitetsnivå

Få tillräckligt med sömn

Kognitiv behandlingsterapi

Din läkare kan också rekommendera probiotika, dvs hälsosamma bakterier som skall vara gynnsamma för hälsa men det finns inga kliniska prövningar (evidens) i dag som kan bevisa att denna behandlingsmetod faktiskt hjälper mot IBS. Även om din läkare rekommenderar detta bör du fråga om det finns forskning som visar att just den probiotika som din läkare föreslår faktiskt visat sig hjälpa mot IBS.

FODMAP dieten

• En diet som fungerar väldigt bra vid IBS är FODMAP och inkluderar följande livsmedelsprodukter:
• Äpplen, aprikoser, björnbär, körsbär, mango, nektariner, päron, plommon och vattenmelon, eller juice som innehåller någon av dessa frukter
• Grönsaker som kronärtskockor, sparris, bönor, kål, blomkål, vitlöks- och vitlökssalter, linser, svamp, lök
• Mejeriprodukter som mjölk, mjölkprodukter, mjukostar, yoghurt, vaniljsås och glass
  vete och rågprodukter

Förstoppning – kan behandlas med bulkmedel såsom Inolaxol, drygt hälften av alla förbättras av gäller förstoppning och buksmärta.

Antidepressiva läkemedel såsom Amitriptylin och Fluoxetine kan minska värk vid IBS. Gaser i tarmen kan behandlas med Dimetikon och diarré hos patienter med IBS kan behandlas med Loperamid. Smärtstillande bör inte förskrivas till denna patientgrupp, särskilt inte opioider. Probiotika fungerar inte vid IBS.

Andra vanliga hälsoproblem hos personer med IBS

• Kronisk smärta
• Fibromyalgi
• Kronisk trötthetssyndrom
• Sura uppstötningar
• Överproduktion av magsyra
• Psykiska störningar såsom ångest och depression

Eftersom IBS är en funktionell störning i mag-tarmkanalen så är det viktigt att individens mentala hälsa prioriterats i behandlingen. Vid ökad stress eller annan belastning som påverkar individens psykiska hälsa finns även risk för att nerver som reglerar mag-tarmkanalens funktion skickar mer signaler och rubbar harmonin i magsmältningssystemet.